FANTASTISKT! #15

8 Sep

jag såg pojktanten av ester martin bergsmark, med eli levén, igår på bio.

jag grät i slutet.

imorse fick jag en såndär dröm-flash, och hann tänka ”men vilken konstig dröm” innan jag kom på att det var en scen från filmen som snurrade i huvudet.

eller lixom känslan från filmen. vibrerande på nåt sätt.

jag kände mig: tagen, lycklig. representerad. berättad. that doesn’t happen very often, kära vänner.

jag är en sån som inte tycker om att prata om filmer direkt efter att jag sett dom, fast egentligen bara om jag tycker om filmen. så diskussionen som uppstod efteråt bland dem jag såg pojktanten med, var besvärande för mig. min kompis A sa att hennes kompis hade sagt att det var en prettofilm och att det hade påverkat hur A såg på filmen. jag vet inte vad den här personen egentligen menade, men jag blev irriterad, less.

pretto är ett trist ord. använt av dom som behöver ett ironiskt filter att lägga över världen för att skydda sig från allvar.

och pojktanten är fri från det. skydd och ironi.

pojktanten tror på utopin. pojktanten tror på drömmen. pojktanten är en dröm. ibland en mardröm. och rasande vidrig verklighet.

bland mina vänner muttrades det också något om ”deppiga män som gör filmer om sig själva och hur deppiga de är”. såhär: det kan en ju tänka om en är radikalfeminist. och kanske har en då har inte lyssnat/tittat ordentligt. och kanske har ens tankemönster rotat sig väl mycket i något slags sorgligt rigitt tvåkönstänk – som ju hela filmen motsätter sig och försöker bråka med.

vilket är dess storhet. en film som på djupet stör och vrider på och ruckar på uppfattningar om maskulinitet/femininitet är fruktansvärt ovanligt, och så efterlängtat och viktigt.

hur naturen skildras i filmen: växlingarna mellan årstiderna, hur de blandas och går ihop, en metafor för queerhet, transformation. en fråga: vad måste egentligen följa på något annat.

det lyckliga slutet som är lyckligt trots att det är en berättelse om att inte följa en förväntad linje: en pånyttfödelse, vara bland likar. värme.

se den här filmen. den är inspirerande och satans vacker.

(tips: i flera städer är det samtal med ester martin bergsmark och eli levén efter vissa visningar.)

Annonser

Ett svar to “FANTASTISKT! #15”

  1. Alexander Alvina Chamberland 8 oktober, 2012 den 15:15 #

    VAA??? Finns det på allvar folk som har sagt att de tycker att filmen handlar om “deppiga män som gör filmer om sig själva och hur deppiga de är”.

    DE KAN JU BARA TA OCH DRAAAA. Det här belyser för mig återigen hur en viss typ av radikalfeminister kan bete sig så fruktansvärt och vara helt blinda och empatilösa för maktstrukturer som inte konkret handlar om cis-kvinnor. Ofta har de nästan ingen analys kring sina egna privilegier eller någon kunskap kring maktstrukturer utöver patriarkatet enligt 1970-talets svartvita teorier (HALLÅ! Feminismen har utvecklats sedan dess – tack vare antirasistiska feminister, arbetarklass feminister, icke-västerländska feminister, icke-heterosexuella feminister, sexpositiva feminister feminister etc!!!).

    Det var ju så himla tydligt att den här filmen handlade om heteronormativitet, transfobi, cisnormer, homofobi osv. och deppigheten som lyfts fram i delar av filmen kopplas ju också till detta… Jag fattar inte för mitt liv hur någon kan säga att det handlar om “deppiga män som gör filmer om sig själva och hur deppiga de är”. Det visar bara hur otroligt enfaldig deras analys är – heteronormen, transfobin, homofobin är alla delar av patriarkatet och en analys av dessa maktstrukturer är essentiella delar av dels feminismen och dels intersektionalitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: