Arkiv | januari, 2012

om vikten av att veta vad en pratar om, samt en feministisk grundkurs.

22 Jan

en gång när jag var typ sexton år sa jag nånting dumt till min kusin emilie. vi var ute och promenerade och vi pratade om något kring sveriges historia och krig och neutralitet. jag minns inte exakt vad samtalet handlade om, men jag minns att jag slängde ur mig något dumt, i ren okunskap, och att hon blev irriterad på mig. hon sa: ”heidi, du kan inte säga såna saker utan att veta vad du pratar om.”. jag protesterade lite lamt, för att jag kände mig träffad, och hon svarade bestämt: ”nej. det kan du inte.”.

pinsamt.

eftersom jag såg upp till emilie väldigt mycket så fastnade det hos mig. efter den händelsen har jag varit noga med att veta vad det är jag uttalar mig om, och vad det är jag säger.

jag har mycket känslor kring saker, som så många andra. till exempel känner jag massor av saker kring genus, och därför har jag tagit reda på saker om genus, för att sedan kunna prata om det.

när jag var liten kände jag att mina lärare behandlade mig och mina tjejkompisar annorlunda än våra killkompisar. jag visste inte varför jag kände så, och jag visste inte varför de agerade som de gjorde, men det gjorde mig arg. när jag blev äldre kände jag att mina killkompisar behandlade mig och mina tjejkompisar dåligt. jag kände att de såg ner på oss. de kallade oss för nedvärderande saker och ibland lät vi dem göra det (om vi inte hade så hög status) och ibland sa vi ifrån (om vi hade hög status).

jag har känt att jag har behövt bete mig på ett visst sätt för att accepteras. jag har känt att jag har behövt klä mig på ett visst sätt för att accepteras. jag har känt att min kropp ska se ut på ett visst sätt för att betraktas som attraktiv.

jag har känt mig frustrerad i många relationer jag haft med killar, för att jag har känt mig nedvärderad, för att jag har känt att jag har fått ta mycket ansvar för kommunikationen. jag har känt mig arg och ledsen när tjejkompisar har blivit trackasserade och våldtagna. jag har känt mig rädd när jag har varit ute ensam på natten. jag har känt mig rädd när jag har hållit flickvänner i handen på stan. jag har känt att jag har haft svårt att höras i klassrum.

alla som läser detta tänker olika saker om varför jag har känt alla de här sakerna.

jag har valt att läsa böcker för att ta reda på varför jag känner alla dessa saker. inte en bok, inte två, utan många, många, många. böcker är min källa till kunskap. inte känslor, inte rykten, utan massor av tryckt text. massor av texter med olika infallsvinklar, av olika författare, under olika tider, från olika världsdelar, skrivna under hundratals år.

jag känner mig rätt stolt över den kunskap jag har insupit. det är kul att lära sig saker. och framför allt är det roligt att veta vad man pratar om, när man pratar om något som en känner starkt inför.

därför känns det frustrerande för mig när människor pratar om genus utan att faktiskt ha en aning om vad de pratar om. de uttrycker att de tycker saker, att det de säger är deras åsikter. jag vill hävda att i många fall när människor pratar om genus, så utgår de från sina känslor.

detta tycker jag är helt okej! jag har full förståelse för att en vill tycka och tänka och känna kring detta, eftersom det är något som i allra högsta grad påverkar oss alla, hela tiden. jag tror säkert att det är  lätt att bli provocerad, arg, irriterad, förvånad, konfunderad, hånfull eller sarkastisk när feminister uttrycker sig och lever som de lär, och en helt enkelt inte förstår syftet.

men det blir väldigt svårt att föra en diskussion om politik med någon som inte utgår från fakta, utan känslor. (se till exempel detta klipp från agenda, där gudrun schyman försöker föra en debatt med jimmie åkesson. jag vill här bara understryka att jag inte jämför mig med gudrun schyman (I wish!) eller någon annan med jimmie åkesson, detta är enbart ett exempel.)

för ja, genus är politik, om någon hade missat det. hela vår vardag är politik. barn är politik. sexualitet är politik. mat och vatten är politik. kläder är politik. det är väldigt svårt att låtsas motsatsen. i sverige kan vi välja vad, och om, vi vill tycka om saker och ting. det är nice. vad vi också har, är tillgång till gratis bibliotek, alltså gratis kunskap. det är också nice. detta betyder bland annat att du kan undervisa dig själv och sedan delta i politiska debatter, och genom detta påverka din omgivning.

jag har förstått att det finns väldigt många människor som känner saker kring genus. detta tycker jag är superintressant och spännande. vad jag skulle tycka var ännu roligare och ännu mer spännande, är om dessa människor skulle ge sig själva information om ämnet de vill diskutera, för att öht kunna förstå vad de pratar om och vad andra runt omkring dem pratar om.

jag menar inte att en måste vara professor i ett ämne för att kunna uttala sig om det, men det kan vara bra att ha en grund att stå på.

jag skulle t.ex. inte vilja ge mig in i en diskussion om, säg, hur man beskär äppelträd, utan att veta något om det. ”näej, det bara känns rätt att hugga ner trädet varje år, för att sedan låta det växa upp igen!”, skulle jag t.ex. kunna säga, och det skulle ju vara… om inte fel, så åtminstone dumt och ineffektivt (om jag skulle vilja ha några äpplen).

det jag menar med detta usla exemplet är att för att kunna kommunicera med varandra om ämnen som t.ex. genusfrågor, behöver vi tillägna oss fakta och information. att påverka sin omgivning genom okunskap är svårt (även om t.ex. jimmie åkesson har lyckats med detta. ta inte detta som en uppmaning.).

så. jag tänkte att jag skulle dela med mig av det jag vet, helt enkelt genom att tipsa om ett gäng bra böcker. hjälp till självhjälp, skulle en kunna säga!

detta är en lista på lättläst och lättillgänglig facklitteratur:

grundfakta om vad feminism ärVadå feminist av Lisa Gålmark.

om olika feministiska riktningar (nej, det finns inte bara en): Feminism av Lena Gemzöe.

om biologiEn riktig kvinna: om biologism och könsskillnad av Sara Arrhenius

om färgen rosa, barn och kläderRosa: den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson

om queer: Vad är queer? av Fanny Ambjörnsson

om manlighet: Med uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel-Enk

och en skönlitterär bok (det finns många, men den här vill jag rekommendera extra mycket i det här sammanhanget, därför att den genom humor visar hur det svenska samhället är uppbyggt):

Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

jag hoppas verkligen att den här listan kan vara till nytta för den som är intresserad av feminism. oavsett om en bara vill veta lite mer eller om en vill veta allt, så är de här böckerna enligt mig en jättebra grund att stå på när en vill diskutera eller formulera sig kring sina känslor och tankar om genus.

kommentera gärna om du har något att tillägga!

/feministfittan